Uscha nu har dne hemska nyheten hunnit ifatt mej. En innebandyväns son har gått bort i cancer. Han var bara 11 månader, och då har mestadelen av hans senare del av det korta livet bestått i att kämpa mot sjukdomen.
Det är så hemskt, jag får en klump i magen och jag kan inte på långa vägar förstå hur familjen måste känna. De har sett han tyna bort och väntat ut tiden så det inte funnits något att göra.
Ingen ska behöva uppleva något sådant, så hjärtskärande.

En historia som den får mej verkligen att känna att man inte ska ta någonting förgivet. Man ska uppskatta sina nära och njuta och forma sitt liv så som man vill leva det.
Det blir så lätt att allt blir vardagligt i ens liv och allt bara flyter på. Jag ska bli bättre på att uppskatta dom små guldkornen i vardagen !

Dagens goda gärning är gjord, jag har blivit Isbjörnsfadder. 100kr i månaden från mej till dom. Det känns bra att kunna hjälpa till, även om man inte är "rik" så är 100 kr en så liten slant som man annars slösar bort utan att tänka på det. 

Love / Therese