Känner att tiden faktiskt rusar fram i en väldig fart utan att jag själv hänger med i tempot. Är redan i V. 25 och tycker inte alls det var längesen jag var i v 16 och magen knappt syntes.
Nu syns magen så det räcker och blir över men den bara växer o växer, jag undrar verkligen hur stor magen kan bli.
Börjar känna mer enormt otymplig, som när jag ska knyta skorna eller vända mej om i sängen. Börjar känna av tröttheten igen, den kommer krypande men ändå kan jag inte sova om nätterna då jag gör ett flertal toalettbesök och dessutom vaknar så fort jag vrider på mej.
Ryggen är helt okey än så länge faktiskt, börjar känna att det är lite tyngre nu och långpromenader är inte så där jätte populära. Men jag är glad så länge jag inte har jätte ont så det påverkar mej för mycket.

Men trotts alla biverkningar man får när man är gravid så väger mysigheten upp allt det negativa.
Det finns inget mysigare än när jag ligger i Toms armar o bebis sparkar o vill vara med : ) Helt fantastisk känsla. Svårt att verkligen förstå att jag har vårt lilla hjärta växandes i magen o att vi om dryga 3 månader kommer vara föräldrar till världens finaste lilla underverk. Och om vi längtar! Det är så underbart att ha tiden då man är gravid på sig att förbereda sej mentalt och känslomässigt för att bli mamma och pappa.

Love / Therese