Nu har jag gråtit ut dagens kvot av tårar. Jag förstår inte att tårar aldrig tar slut, så många som jag gråtit men ändå finns det alltid fler som väntar på att få komma ut. Huvudvärken tar kål på mej, pulserar så jag knappt hör James Blunts röst i högtalarna. Jag vill bara bli hel igen, på rikigt. Jag hoppas jag når fram till den dagen. Ingen kan förstå fullt ut hur jag mår, varför jag handlar som jag gör. Jag har ständigt tårarna bakom ögonlocken, fast det är ingen som ser det. Alla tror att allting är bra för att jag skrattar och ler. Det har gått 1 år denna heljen. Men ingen har frågat hur jag mår..

Love / Therese